Sotade trädstammar bland sprakande färger

DSC_9080
För tre år sedan, sommaren 2014, brann nästan 14 000 hektar skog ner här i Västmanland. Jag minns den där sommaren som om den precis har passerat. Det var så kvavt och torrt så att det knappt gick att andas. När det brann som värst kände jag en så stor sorg över all förlorad skog. I de där skogarna har jag spenderat så många dagar med mina vänner och mina hundar och helt plötsligt var det förenat med livsfara att vistas där.

Men allt ont för allt som oftast något gott med sig. Idag är Hälleskogsbrännan nämligen skyddad natur. Jag har flera gånger besökt naturreservatet men aldrig under vintern och inte heller har jag åkt in via Seglingsberg. I helg gjorde jag det och jag blev glatt överraskad av alla färger!

DSC_9382
Den här gången valde jag att gå längs rundslingan ”Brandstigen” och parkerade vid en mysig eldplats som byggts upp alldeles intill stigen. DSC_9094
När jag gick längs med stigen så kunde jag nästan känna energierna från alla frivilliga som slogs mot branden.


Överallt låg det meterlånga kvarglömda och sönderbrända brandslangar. Det blev där och då så verkligt vilket jobb de faktiskt gjorde där i den fruktansvärda hettan, räddningstjänsten, försvaret, ja alla frivilliga eldsjälar.

Bitvis var det riktigt svårt att se de orangea markeringarna längs med stigen eftersom vegetationen sprakade i färg.

DSC_9095

Men längs stigen skiftade naturen och färgerna så kraftigt att kontrasterna mellan liv, död och livet efter döden tog andan ur mig.

I början sken solen och på slutet kom det snö! Jag vet inte vilket som gjorde mig lyckligast, att få se solen eller snön? Det gick nog jämt ut. Det är något speciellt med snö som faller från skyn, det gör att det på ett barnsligt vis bubblar i magen på mig och jag kan inte låta bli att le.

Det var så sorgligt att plötsligt komma fram till ruinen av en stuga. Ännu något som gjorde allt så verkligt. Att se de deformerade kastrullerna och kaffepannan skvallrade om att det en gång fanns någon som brydde sig om den här platsen.

DSC_9365
Det blev en väldigt fin dag och jag kände en sådan oerhörd tacksamhet över att få ta del av detta. Det känns som att naturen på sitt tysta vis berättade för mig att det inte spelar någon roll hur svart allting känns, eller hur ont det gör i kroppen, för ur det mörka och smärtsamma kommer så småningom något vackert. Och jag vill tro det, att allt kommer ordna sig bara jag tror på att det kommer att göra det.

Varje gång jag beger mig ut i naturen så läker den mig, en liten bit i taget. Det är så fint att få känna det och ta del av naturens läkande kraft. Det är så oerhört skönt att stå där under trädkronorna i tystnaden och bli ett med naturen.

Hoppas ni har haft en fin helg!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s