Packkaos!


I helg har jag rotat fram alla friluftsprylar ur förrådet. Jag har kontrollerat så att alla delar till tältet är hela och på plats. Tvättat och packat kläder. Planerat och packat maten. Testat friluftsköket. Sytt kläder som jag absolut vill ha med mig och lagat pannlampan. 

Min plan är att packa vandringsryggsäcken för att klara mig drygt 2 dygn (i matväg) ute i fjällen och ha ett kläd- och matförårråd i bilen för att kunna fylla på när vi stannar på en ny plats. På så vis sparar jag på min axel som inte är helt fit for fight än. Min vandringssäck fördelar dessutom vikten så pass bra att axeln nog kommer att överleva utan problem. Från början planerade jag att vara ute och vandra en hel vecka uppe i Abisko. Men nu har jag planerat om så att jag kommer att stanna på flera ställen under två veckor istället. Jag kommer att gå kortare sträckor med packning på varje plats, bygga bo och sen bara vara och njuta av platsen vi är på. Jag tror det här kommer bli väldigt väldigt bra! Jag ser så fram emot alla nya vackra platser! 

En resa till Abisko och Björkliden har väldigt länge varit en avlägsen dröm som jag har skjutit undan många gånger. Dels på grund av det långa avståndet, men också för att det har känt väldigt främmande att åka dit själv med tält och allt vad det innebär. 


Tills jag en dag i skogen vid en lägereld tänkte att jag ofta har känslan av att inte vilja åka hem från naturen trots att det börjar skymma. Jag vill somna och vakna ute i naturen. Så från ingenstans köpte jag mitt allra första egna tält och i sommar har det blivit många tältnätter. Och som jag älskar det. Det finns inget skönare än att somna till ljudet av naturens sång. Och jag trivs faktist som bäst när jag får vara helt själv ute, det känns som att jag kommer närmare naturen när jag inte har någon annan som distraherar mig. 

Igår fick jag besök av en fin vän och hennes två hundar och människovalp. Vi packade ner en termos, vindruvor och kex i ryggsäcken och vandrade i timmar ute i skogen. Lille Hellin och gamle Måns sov gott medan vi fikade. En väldigt mysig dag!

När vi var där ute i skogen pratade vi om hur vi båda två vuxit upp i Tornedalen, så nära möjligheten till jakt och fiske och närheten att kunna besöka fina platser i norra Sverige. Vi frågade oss hur det kommer sig att vi inte upplevde mer av alla fina platser under vår uppväxt. Vi har båda pappor som jagar men där tog nog intresset (och kanske även orken med flera småbarn) slut för friluftsliv. Men nu när vi båda två har flyttat över hundra mil därifrån så inser vi allt det fina som vi missade. Det är först nu ”på äldre dar” som intresset för jakt, fiske och friluftsliv har fått vakna till liv. Ibland kan jag känna mig sorgsen över att jag inte tog till vara på närheten till kalfjällen, att jag inte bad pappa oftare om att få följa med och jaga eller att jag vågade fråga grannpojkarna om jag fick följa med och fiska även när inte storasyster var med. Och kanske är det så att vi inte saknar kon förrän båset står tomt. För jag upplevde ju så mycket annat i naturen, som norrsken, indianlek i skogen på våra hästar, tjuvfiske ur grannens mjärde när vi lekte Ronja Rövardotter, långa skidturer med farmor och för att inte tala om alla skoterutflykter under vårvintrarna. Min uppväxt var rik, för jag hade djupa skogar som en enda stor lekplats. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s