När längtan hem blir för stor


Jag känner en stark hemlängtan i år, en sådan där längtan som inte går över trots att jag har varit hem tre gånger på ett halvår. Jag får inte nog. Kanske blir min inplanerade roadtrip till Abisko i höst omgjord och anpassad för ett stopp där hemma. Vi får se. Men älgjakt, Tornedalen i höstskrud och kokkaffe över en öppen lägereld med min far lockar. Hur kan jag välja att leva ännu en höst utan det?
Varje gång jag kommer ut på Norrskensvägen känner jag en lättnad och en värme. Vägen hem. Den här vägen har jag åkt många många gånger, i bilbarnsstol, lös i skuffen på en 245:a, i skolbussen, jag har till och med ridit på Norrskensvägen, vägen som leder hem till byn.

Älvorna dansar längs älvstranden i gryningen.


Så vackert där hemma i norr. ♡


Det obligatoriska turiststoppet för att fotografera vägrenen.


Grannbyn där alla ”hollywoodfruar” bor.

Den älskade och ibland hatade grusvägen hem in till byn.

I juli var hela syskonskaran samlad hos mor och far.
Världens finaste pappa fyllde jämnt så det firade vi med stort kalas.

Mina älskade systrar, samlade runt vår kära far.

Den första skörden hö i juli månad.

Lingonblommor är så vackra

Det är något speciellt med naturen där uppe i norr.
Den är så orörd, vild och vacker och lugnet.
Vad jag saknar lugnet där uppe.

Nu väntar en lång helg på jobbet. Där det sällan är lugnt,
men då är det fint att plocka fram de där fridfulla minnena
från stunderna ute i naturen.

Önskar er en trevlig helg! ♡

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s